Innan man sätter igång med att framkalla sin film är det en del saker som man måste införskaffa. Dessa är en framkallningsdosa med spiral, termometer, mätglas eller litermått, tidtagarur och klädnypor. Man behöver också en del vätskor i form av framkallare, stoppbad, fix och vatten.

Få ut filmen ur kassetten:

Det första man ska göra är att få ut filmen ur kassetten. Om filmen har åkt in helt i kassetten finns det speciella filmutdragare för att på ett enkelt sätt få ut den. Man kan börja med att dra ut enbart startremsan. Det är den delen som är avsmalnad i änden. Klipp av den samt hörnen på filmänden så den blir rundad så är det lättare att föra in filmen i spiralen. När man sedan drar ut resten av filmen måste det vara totalt mörkt. Antingen går det att vara i ett mörkrum eller använda sig av en laddsäck.

Det finns olika sorters spiraler, plast eller av metall. De i plast för man in filmen utifrån och in. Dessa är lämpade för nybörjare då metallspiralerna är svårare att använda. På dessa laddas filmen tvärtom, inifrån och ut. När filmen sedan är i spiralen lägger man den i framkallningsdosan och stänger locket. Framkallningsdosan är ljustät med ett övre lock där vätskorna ska hällas i så resten av framkallningsprocessen går att göra i ljuset.

Göra i ordning på vätskorna:
Innan man börjar framkalla ska vätskorna göras i ordning. Alla vätskor ska nämligen spädas ut. De kan antingen komma i pulver eller flytande form. Beroende på vilken filmsort som ska framkallas varierar spädning och framkallningstid. Se bruksanvisningen på förpackningarna vad som gäller. Något som även är viktigt är att temperera vätskorna, oftast 20 grader. Detta görs bäst i ett vattenbad.  

När alla vätskor är förberedda börjar man med att hälla i framkallaren i framkallningsdosan. Så fort all framkallare är i dosan sätter man på locket igen och startar tidtagaruret. ”Agitera”, det vill säga vänd dosan upp och ner med lugna rörelser, konstant under de första 30 sekunderna. Agitera därefter två gånger varje hel minut eller som bruksanvisningen säger. När framkallningstiden är slut häller man ut den, dock inte i vasken då det är miljöfarligt.

Direkt efter man har hällt ut framkallaren är det dags för det tempererade stoppbadet. Detta ska endast agiteras under 30 sekunder. Häll därefter ut det och fyll på med det tempererade fixet. Fixet ska agiteras på samma sätt som framkallaren, de 30 första sekunderna och sedan två gånger varje hel minut. Tid enligt bruksanvisningen. Om man är osäker på tiden går det att i förväg ta en liten bit film och lägga i ett glas med tempererat fix, agitera konstant och sedan se hur långt tid det tar innan filmbiten har blivit genomskinlig. Fördubbla sedan den tiden för fixet i framkallningsdosan. När fixet är klart häller man ut det.

När framkallningen är klar:
När framkallningen är klar ska filmen sköljas i rinnande vatten i 30 minuter. Vattnet ska också hålla en temperatur på 20 grader. Låt vattnet rinna ned i dosan från vattenkranen. När sköljningen är klar är det en bra idé att använda sig av vätmedel. Det gör så att kalkfläckar inte hamnar på filmen när den torkar. Låt vatten vara kvar i dosan och droppa ett par droppar vätmedel direkt ur flaskan. Agitera även därefter i någon minut och häll ut.

När filmen är blöt är den väldigt känslig för damm. Ta därför försiktigt ut filmen från spiralen på t.ex. toaletten och häng den på tork. Använd klädnyporn både uppe och nere så filmen blir rak när den torkar. Det finns även speciella filmavtorkare av gummi men med dessa är det väldigt lätt att repa filmen. Att låta den torka ifred är därför det bästa.

När filmen sedan är torr kontrollerar man hur filmen blev. Om negativet är väldigt mörkt beror det på att framkallningen varit för lång eller att filmen är överexponerad. Om den istället är för ljus är framkallningstiden för kort eller filmen underexponerad. Om man vet att filmen är underexponerad går det således att kompensera för detta till viss del genom att framkalla filmen längre tid. Detta kallas för att ”pressa filmen”. Dock är det bra att försöka sträva efter att negativen blir lagom kontrastrika med alla toner. Då har man störst möjlighet att göra papperskopiorna precis som man vill ha dem.

Till sist klipper man negativet i delar. Ofta 6 rutor per remsa och sätter in dem i ett negativblad.