När man fotograferar så är ju målet att få en bild som stämmer med ens vision av motivet. Där spelar exponeringen en stor roll. Att kunna leka med exponeringen och i så stor grad som möjligt få ett negativ eller positiv som kräver endast lite eller ingen efterbehandling av exponering och kontrast i mörkrum eller dator, borde vara målet. Då sparar man tid och arbete och får dessutom en bild av högre kvalitet.

Vad ska man då tänka på när man vill ha en bra exponerad bild?
Här försöker jag ge några tips utifrån vad jag anser vara viktigt att tänka på för att lättare förstå hur filmen ser verkligheten.

Olika Zoner
När man tittar på en vy som man vill föreviga på bild så ser man att motivet består av många olika toner, allt från mörka skuggor till ljusa högdagrar. Ögat har förmågan att anpassa sig efter dessa skillnader i toner men filmen har inte samma möjlighet till anpassning. Där är det vi eller kamerans automatiska exponeringsmätare som bestämmer hur motivet skall se ut på bilden.

Zonsystemet
Det finns ett system som kallas Zonsystemet som delar in verkligheten i 11 zoner, 0 - 10. Varje steg på zon-skalan motsvarar ett bländarsteg.
Zon 0 på skalan är svart utan detalj, t.ex. en väldigt mörk skugga, och zon 10 på skalan är vitt utan detalj, t.ex. en väldigt ljus högdager. Zon 1, som motsvaras av zon 9 på den ljusa delen av skalan, har en viss ton men fortfarande är ingen textur synlig. Zonerna mellan 2-8 på skalan har detalj och textur i varierande grad från mörkt till ljust.

Zon 5
Zon 5 räknas som mellangrå. Den zon som finns i mitten av skalan. När man använder en ljusmätare som mäter det ljus som faller in mot objektet eller använder en en-punktmätare för att mäta det ljus som reflekteras från objektet så bör man veta att ljusmätaren anger den exponeringen för den uppmätta delen av objektet för att placera den i zon 5 i bilden.

Det är därför som många använder ett gråkort som de gör ljusmätningen mot, för att vara säkra på att ljusmätaren placerar mellangrått i zon 5. Därmed placeras även de andra zonerna på sin respektive plats.

Justering av exponering
Beroende på ljusförhållanden och motiv kan det krävas att man gör exponeringsjusteringar. Det kan man även vilja göra för att ett motiv skall uppfattas ljusare eller mörkare i bilden.

Om man t.ex. skall fotografera ett porträtt av ett belyst kaukasiskt ansikte så skall man veta att den belysta delen av ansiktet normalt ligger i zon 6–6.5. Detta innebär att om man mäter ljuset som faller mot ansiktet eller använder en punktmätare för att mäta det ljus som reflekteras från den belysta delan av ansiktet, så lägger ljusmätaren den delen i zon 5 vilket innebär att ansiktet blir 1–1.5 bländarsteg underexponerad om man använder den exponering som ljusmätaren rekommenderar.

För att komma förbi detta måste man justera exponeringen 1 – 1,5 bländarsteg, antingen genom att öppna bländaren motsvarande, förlänga slutartiden eller en kombination av dessa. Genom detta placerar man den belysta delen av ansiktet i sin rätta zon.

Underexponering
Att ge ett motiv för lite exponering är det vanligaste felet och även det allvarligaste om man vill ha en användbar bild, eftersom värdefulla detaljer kan försvinna i de mörka partierna.
För att vara säker på att man bevarar detalj där man vill, kan man utgå från de mörka partierna i motivet då man mäter och justerar exponeringen.

Lite detalj och textur ser man i zon 2 på skalan och full detalj ser man i zon 3. Om det finns partier som faller under zon 2 i skalan så kommer dessa inte att visa varken detalj eller textur.

Hur skall man då exponera ett viktigt mörkt parti så att den ger detalj i den slutliga bilden?
Som jag har skrivit tidigare så mäter ljusmätaren det mätta objektet efter zon 5. Om man då mäter det mörka parti där man vill bevara detalj så placeras den av ljusmätaren i zon 5. För att placera området i zon 3 så krävs det följaktligen att man från korrekt exponering i zon 5 ger området 2 bländarsteg lägre exponering. Då hamnar detta mörka område i zon 3 i bilden och man kommer att få bra detalj i detta område. Vill man ha detalj, men inte lika mycket så placeras den i zon 2, och för att inte ha någon detalj i området placeras den i zon 0-1.

En bra exponerad bild bör ha med samtliga zoner men endast sparsamt av zon 0-1 och 9-10 då mycket av dessa ”tomma” partier kan döda en annars bra bild.

Ljus och reflex skärmar
Andra sätt att påverka exponeringen i ett område av motivet eller i hela scenen är att använda sig av artificiellt ljus och/eller reflexskärmar. Detta för att höja upp mörka partier i bilden så att de bättre samspelar med de högre zonerna och därigenom ger en bild med god detalj i skuggor och bra exponerade mellan- och hög zoner. Många kanske tycker att det är onödigt att använda blixt när det är soligt ute, men solen kan även medföra hårda kontraster mellan ljus och skugga som mår bra av att ljusas upp lite av blixt eller reflexskärmar för en mer enhetlig bild.

Man måste dock vara försiktig så att inte reflexskärmen eller blixten inte tar över rollen som huvudljuskälla för detta kan ge fula dubbelskuggor i bilden. Som reflexskärmar kan man använda t.ex. vita lakan, vita kartonger, folieklädda kartonger eller vad som helst som reflekterar neutralt ljus från ett belyst parti in till ett område av lägre belysning.

Lycka till med exponeringen!